....



Pic: LeLove



COME TO MAMA.

Sandqvist. Apple. Hunter. Acne. Sandqvist. Apple. Hunter. Acne. Sandqvist. Apple. Hunter. Acne.

INTERVALLER.

Lite hårdare träning den här veckan eftersom vi är spellediga i helgen. Igår var det intervaller i spöregn, snålblåst och kyla. Man har ju saknat kära Cloettaintervaller på P18. Det var döden tungt. Redan under uppvärmingen i 2 kilometersspåret vill man vika av, lämna gruppen och löpa rätt ut i skogen så kjoltyget fladdrar och stanna först när man når havet. Det är en pina hel enkelt. Tur att den där dödsångesten kompenseras av känslan efteråt när man är klar med skiten. Men är helt färdig, mjölksyran pumpar, lungorna skriker av smärta, pissblöt och man får komma hem till en varm dusch. Lycka det! Som vanligt är det ett rejält manfall när det vankas spelledigt OCH fysträning. Tänk om vi hade haft match igår, då hade man fått mycket speltid! Just nu är vi lite otursförföljda när det gäller skador och sjukdomar så på så vis kommer detta tvåveckorsuppehåll i grevens tid. Anete kan rehaba sin axel med, som hon själv uttryckte det, ett jävla gummiband, Jossan får vila sitt knakande knä, Lauma får också vila axel, klenisarna får torka sitt snor och vi gamlingar får vila våra kroppar i största allmänhet.

NU: Fika på hembakat bröd vars innehållsförteckning består av nötter, frön, filmjölk, torkad frukt och graham. Blir en jävla fräs på tarmarna!



OBS! Bara fyra dagar kvar innan det blir kakfest hos Ewa Jansson.



LILLASYSTER DIDRIKSSON ÅNGAR PÅ I JIK.




Pic: JIK´s hemsida

Lilla snuttan gjorde hela sju mål igår när Jönköping mötte Ingelstad/Växjö. Dessutom passade assistdrottningen Sara Anteryd fram till sex utav dom. Årets radarpar i division 1. Jag tor jag kan gissa hur dessa två producerar mål. Syrran är rightare. Maria Jakobsson och Camilla Wahlström är också rightare. You do the math!

 MÅL, MÅL, MÅL, MÅL, MÅL, MÅL OCH MÅÅÅÅÅÅÅÅL!

FUNDERINGAR.

Fyllde 26 igår. Väldigt odramatiskt. Kände ingenting. Trött när jag skulle gå upp, jobbade, sprang en mil, åt mat och folk sa grattis. Men. Jag fick blombud till jobbet med tillhörande Londonvistelse, få flickor förunnat (puss). Annars så börjar ju det här med att fylla år gå väldigt obemärkt förbi i ens liv. Lite som en axelryckning. Nästa år borde man kanske fläska på. Ta ut en semesterdag, göra något jävligt kul, spendera pengar och verkligen fira. Vi får väl se hur det upplägget känns när man ska fylla 27.

Annars funderar ju en hel del på det här med tatueringar. Var och vad? Den ska tillägnas nära och kära, familjen och farmor. Inte sitta i pannan iallafall. Funderar också på att ge mig själv en splittans ny Mac i födelsedagspresent. Det jag fan värd efter 26 år. Men blir jag lurad om jag lägger tolv papp på en dator där jag för halva summan får en dator och de resterande sex tusen ger mig något snyggt? Nej.
Funderar också på att flygbiljetterna till Bordeaux är så dyra. Inte prissatta för distansförhållanden. Tur att man tjänar så fantastiskt bra så man har råd.

Efter en rehabmil igår kör vi innebandyträning ikväll. Hej.



LÅNGVÄGA BLOMMOR.

ÖVRIGT ATT NOTERA FRÅN HELGEN.

Delar av laget har ingått sockerförbud. Vi är inne på upploppet nu och det är bara 6 dagar kvar innan uppdraget är slutfört och Ewa Jansson bjuder in till kakfest. I helgen, på riktigt helt undermedvetet, jobbade min kropp väldigt konstigt. I periodpausen tag den helt självmant tag i en Cola, öppnade den och tog en klunk.
Sabbe: DIDRIK!! VAD GÖR DU!!!

Jag: NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJJJJ!!. Alltså, jag lovar. DET var inte med vilje! FÖRLÅÅÅÅÅT!

Mördarblickar från alla i sockerförbudsgruppen, konstig stämning i omklädningsrummet uppstod.

Jag: Alltså, jag kan gå och spy om ni vill! Det var inte ens gott!

....

Fagra ex-Endreiten Anna Vartiainen var på besök med sitt nygifta bihang. Mycket trevligt att träffa henne! Och honom såklart.

....

Göran lindar så inihelveteshårt. Min lårkaka fick inte en chans att andas, benet blev blått och höll på att ramla av. Jag hade helt glömt bort hur hårt han lindar. Då kom Tanja, som är sjukgymnast/naprapat hemma i Schweiz, fram efter tio minuter och sa att det där var kanske lite väl hårt lindat. Göran hävdar att det är han som räddat alla stukade fötter, sträckningar och lårkakor med sin stenhårda "speciallindning". Det tror jag också. På riktigt faktiskt. Jag stukade foten dödligt hårt en gång så att alla ledband som fanns i den där stackars foten inte visste vad dom hette. Detta var mitt ute i skogen på P18 och ingen Göran med linda fanns i sikte. Sen var jag borta i typ en månad.

....

Sara Steen kom till matchsamling med ett riktigt göttigt fluffigt hår. Det hade verkligen volym. Fint men med volym.

Jag: Hehe. höhö. Steen, har du fönat elle?

Steen: .....tystnad...och en pubertetsblick som sa typ: öhhhh...håll käften din jävla kärring. sköt ditt egna jävla hår. hur fan ser du ut själv. du kanske typ borde borsta ditt och kanske typ använda något volymschampo eller nått. skulledetdärvararoligtellerhållkäften!

Dom är för sköna dom där nittiotalisterna!

ENDRE-ÖREBRO & ENDRE-KARLSTAD.

Ahhh, men åhhh...liksom. Ni skaaaaa vinna. Örebro och Karlstad är ju lag ni ska slå. Nu har ni mött alla topplag så nu bir det lite lättare. Men noooooooot! Titt på KAIS-Huddinge!!

Så här har det låtit runt omkring oss inför matcherna i helgen. Vi i laget har tagit det hela med ro och det är väl bara Göran Nährström som svävar iväg lite ibland. Alla vet att det inte finns några enkla matcher. I själva verket är det "enklare" att spela mot lag som på pappret ska vara bättre än dem som sägs vara sämre. Alltså full taggning inför helgen var det enda som gällde.

Endre-Örebro
Örebro mötte vi på försäsongen och ska man vara helt ärlig var det inget man fick skrämselhicka av. Jag tyckte dock att laget gått framåt sen dess och givetvis är det otroligt nyttig elitserierutin som de samlat på sig. Dessutom ska man påpeka att Örebro låg över oss i tabellen inför matchen. De hade faktiskt skrapat ihop tio poäng på sex omgångar och det är verkligen inte illa pinkat för en nykomling. Vet inte riktigt vad jag ska säga om matchen. Det är väl egentligen ridå tre minuter in i andra perioden när Steen gör 5-0. Fem mål av oss, tre mål av Örebro, en kyss på hakan och en lårkaka senare så är matchen vunnen. Fint då det alltid är lite klurigt att möta ett lag som man enligt ALLA ANDRA ska ha under sig i tabellen.

Plus och minus
+Jag gillar att Örebro försökte stressa oss backar och klev högt upp i banan. Man såg att de hade en plan med sitt spel och det ska man ha plus för oavsett resultat.

+Vi håller ångan uppe hela matchen och trots att det blir lite avslaget stundtals med diverse dåliga byten så tycker jag att vi inte slutar att trumma på.

+3 poäng är alltid 3 poäng. Det spelar ingen roll hur det ser ut.

- Örebros mål kommer på misstag av oss själva och när vi blir lite väl läckra genom för krångliga lösningar. Det här hade kunnat vara en match där vi hållt nollan. Men jag är bara en gnällig backjävel som hellre spelar 5-0 än 10-3.

- Det här införandet av nolltolerans gällande protest mot domslut funkar väl sådär va. När Djurgården var här åkte Emelie Lindström ut för protest när hon ytterst lugnt och sansat som första reaktion frågade domaren om det verkligen inte var bakåtpass till vår målvakt. Det hade mycket väl kunnat bli det men domaren valde att låta spelet gå. Satan så snabbt han var uppe med två fingrar och Emelie åkte ut. Ingen i Djurgården och ingen i Endre fattade ett skit. Man ba..öhh..jävligt lättförtjänt powerplay. I lördags däremot blev en spelare i Örebro satans lack när hon blev avblåst för frislag. Ett solklart frislag. Domaren står väl ungeför en centimeter ifrån situationen när spelaren vrålar ut sin frustration, ger doamren en mördarblick from hell och sopar i väg bollen så vi i Endre absolut inte hade kunnat sätta igång ett snabbt frislag inom den närmaste timmen. Vi ba...men alltså, domarn. Det där MÅSTE ju vara en tvåa??..Han ba..neee...ehhh...öhhhh...alltså..neeee..hon hörde nog inte att jag blåste av.
Ska den där nolltoleransen funka måste domarna på något sätt ta ett litet personalmöte och liksom synka lite. Vi spelare kommer ju blir rätt förvirrade annars. Med detta sagt så tycker jag absolut att nolltoleransen är döbra. Gnäll på domarna är ju dagisnivå även om första reaktionen måste få komma ibland men absolut inte efter varje domslut. Enklast är ju att hålla käften men ibland kan man ju få tycka till.

Endre-Karlstad
Lite samma visa mot Karlstad som mot Örebro. Tidigare möten har man varit glad om man kommit levande från planen då Karlstad har spelat fysiskt och tufft. Vi gillar ju hårda tag men ja, ni fattar. Matchen började otroligt konstigt då vi ägda bollen första sju minutrarna men när klockan slog över till den åttonde minuten så ledde Karlstad med 1-0. Jag har nog aldrig spelat en match där vi haft så mycket boll. Det rullade, rullades och rullades. Karlstads målvakt fick en grymt bra start med några svettiga räddningar och sedan var hon in the flow resten av matchen. Grym! Karlstad backade hem i en minibox, vi rullade, rullade och rullade. Sköt och sköt, Karlstads målvakt räddade och räddade. Ja jösses. Tittar man bara på periodsiffrorna så var det ju en jämn match. Precis som mot Örebro så blev det lite okoncentrerat hos oss stundtals och risken med mycket bollinnehav är att man hamnar på hälarna, slutar ha rörelse med och utan boll och tar beslut som är ganska svåra istället för att spela enkelt. Stundtals ryckte vi upp oss och satte en boll och sedan dippade det lite igen. Men efter att en Karlstadspelare mejjat ner Simone rätt in i väggen så att hennes ansikte antagligen fortfarande sitter kvar där så tyckte jag att vi spikade igen med 4-1. Karlstad fick lite luft vid 4-2 men sen drog vi ifrån med två mål. Tack för kaffet.

Plus och minus
+Kidsen Olivia, Issa (som jag för övrigt trodde var tvillingar fram tills för typ ett år sedan. Vi var på Joda och hängde med dem för första gången. Jag ba: "men alltså hur gamla är ni? för ni är ju tvillingar, det vet jag"...haha, deras blickar var obetalbara och jag vet att dom efteråt säkert undrade vad jag var för fett pinsam brud med noll koll). Ja, ja. Junisarna visar att dom börjar haja hela paketet med att spela i elitserien. Mycket bra jobb och slit! Tillsammans med Joss och Jossan som tidigare säsonger inte fått lika mycket speltid så uppträder dom som att dom aldrig gjort något annat än att spela i elitserien. Dom är inte bara rappa i käften de små liven utan också rappa på banan. WE LIKE!

+3 poäng är alltid 3 poäng. Det spelar ingen roll hur det ser ut.

-Själv tog jag väl fler skott än hela förra säsongen men lyckades väl sätta 300 vid sidan, 100 i taket och typ fem på mål. Mot slutet när Simi lagt upp macka efter macka så lugnt och fint som om jag aldrig spelat innebandy förr så sa jag till henne att skjuta själv. Fokusering!

-Vem var det som tände?? Säg vem det fucking var!! Alltså. Vårt intro skulle ju bli lite bättre om den ansvarige för lysknappen inte är så het på gröten och tänder upp hela hallen innan sista spelaren hunnit komma ut genom spelargången. Det är ju inte matchavgörande men det är lite tuffare. De röda blinkande lamporna gör sig lite bättre i mörker.

VI GÖR´T.

Det har tjatats, trugats och betts på bara knän. Mina fötter har kyssts och diverse mutor har inkommit. Det har varit ett herrans liv helt enkelt. Jag har varit hård som sten och helt enkelt sagt "nej för i helvete". I don´t want to blogga anymore. Men nu sitter jag här och har fingrat på "skapa en bogg"-knappen i fyra timmar.

Vet helt plötsligt inte vad som hände. Nu har jag en ny bloggjävel.